sanuk.nu

Reseberättelse Nativeland Visit 2015

Det började med att vår 14-åriga dotter ställde en fråga förra vintern. Ska vi ALDRIG åka till Thailand? Då slog det oss att det faktiskt var nio år sedan vi var tillbaka i våra barns födelseland. Då var hon ganska liten och hade inte så många egna minnen från den resan, så nu var dags att planera en återresa. 

Så fick vi se en inbjudan på Thailandslistans facebooksida om att det kommande sommar skulle arrangeras Nativeland Visit till Thailand, något vi bara hört talas om tidigare. Detta arrangeras av adoptionsmyndigheten i Thailand ungefär var tredje eller fjärde år. Vi kom i kontakt med en familj från Värnamo som skulle åka och som åkt en gång tidigare med sina pojkar, som var jämnåriga med vår yngsta. När vår 18-årige son inte fick något sommarjobb bestämde vi oss för att resa.

Vi hade lite funderingar kring vad som ingick i priset som kändes lite högt, ca 42 000 kr för oss fyra i familjen under en vecka. Sedan tillkom flyg och övriga kostnader då vi naturligtvis ville ha lite ”egen” semester när vi ändå åkte. 

Vi började med en veckas vila vid havet, som kändes helt rätt när vi sedan anslöt till hotellet i Bangkok. Först då insåg vi hur stort detta skulle bli. Frukostmatsalen fylldes av adoptivfamiljer och det bildades grupper av ungdomar som, vad vi förstod, hade lärt känna varandra på tidigare resor eller som kanske kom från samma land och åkte tillsammans. 

Vid registreringen fick vi klart för oss att vi var över 500 personer, ca 140 familjer från 15 länder. Hotellet mitt i Bangkok var fullt av adoptionsfamiljer. Från Sverige var vi fyra familjer. Vår familj Nordlander från Västerås, familjen Sandberg och Björnstadt från Värnamo, familjen Ivarsson-Blechert från Göteborg och Kerstin från Adoptionscenter.

Veckan blev sedan full av upplevelser och fantastiska möten. Första kvällen var det stor bankett, buffémat och uppträdanden på thailändskt vis med hög musik och många tal. För rastlösa barn fanns det ett mindre nöjesfält i foajén att roa sig med. 

Sedan var det dags för i alla fall thailändarnas stora händelse. Vi skulle få träffa kronprinsessan i Palatsområdet. Nu var det viktigt med klädseln, inga bara axlar och inga sandaler. Alla fick öva på bugningar och sedan bar det iväg i 14 bussar genom Bangkok med poliseskort. Barnen var nog inte så imponerade av träffen med kronprinsessan, men ett minne att ha med sig blev det absolut. Dagen efter gjorde vi en utflykt med buss till gamla Bangkok och ruinområdet Ayutthaya, tempelbesök och shopping. När vi kom hem på kvällen fylldes hotellpoolen av thailändska adopterade barn, en härlig syn. Nu hade också flera lärt känna varandra och det var livat i poolen.

Så var det dags att besöka barnhemmen, för de familjer som hade barn som bott i familjehem ordnades möten enligt önskemål. Våra barn kommer från två olika barnhem, Pakkred och Phyathai, så vi valde att dela på oss och följa med varsitt barn.

Vilket fantastiskt mottagande vi fick. Personalen dansade och hängde på oss blomstergirlanger, kramades och visade oss runt på området. Här fanns festplats med god mat och aktiviteter av olika slag. På Pakkred, där det bor lite större barn, fick barnen pyssla med barnhemsbarnen och leka. Tal och uppträdanden av personal och äldre barnhemsbarn. Det fanns tid för att ställa frågor och leta rätt på just sin egen avdelning med personal som kände igen barnen. 

Man slås av att personalen måste trivas med sitt jobb då så många jobbar kvar och ännu mer fantastiskt att de kommer ihåg barnen när man nämner deras thailändska namn. Vi hade med oss bilder från hämtning och tidigare återbesök som hjälpte oss hitta rätt. Många glada tillrop, glädjetårar och varma känslor, en lycklig dag för barn, adoptivföräldrar och personal!

Efter halva veckan åkte vi vidare till Chiang Mai med flyg, väckning kl. 03.00 för att organiseras i bussar till flygplatsen. I Chiang Mai bussades vi genast på utflykt, tempel och shopping. God lunch och senare på kvällen till restaurang där vi fick sitta på golvet, äta traditionell mat och se uppträdanden. Den kvällen var vi ganska trötta efter en lång dag.

Dag två i Chiang Mai delades vi upp i 48 minibussar och åkte med poliseskort genom staden, avstängda gator och ambulans längst bak. Folk måste ha undrat vad det vara för viktiga personer på besök. På vägen upp till en bergsby stannade helt plötsligt hela karavanen efter vägen och varje familj fick ett eget Magnoliaträd att plantera till en allé för firandet av Kronprinsessans 60-års dag. Om 30 år, på våren, kan vi åka tillbaka och se allén i full blom. 

Besökte sedan en hantverksby, lunch på Orkidé Farm och några timmar i en elefantpark. Middag ingick på lokal kinesisk restaurang. Sista dagen var det dags för barnhemsbesök igen. Vi svenska familjer hade lärt känna varandra så bra och valde istället att göra en egen utflykt tillsammans under dagen eftersom våra barn inte kom från detta barnhem. På ett sätt en lite miss då vi sedan förstod att även detta besök hade varit helt fantastiskt enligt Kerstin.

Avslutningskvällen var det riktig fest och många tårar. Varje land skulle bidra med ett valfritt uppträdande. Eftersom vi inte kände varandra tidigare så blev det lite improviserat, men väldigt lyckat. Vi hade alla tagit med oss diverse typiska saker från Sverige och kvällen innan satte vi ihop ett potpurri med inslag av allt från vikingar, lucia, midsommar, Kalles kaviar, Pippi Långstrump med Lilla gubben och Avicii. Roligt att se alla framträdanden där barnen stolt fick visa upp sina nya länder.

Hemma igen tog det lång tid att smälta alla intryck. Resan var värd varenda krona och båda våra tonåringar har fått en fantastisk upplevelse. Ett minne för livet, inte minst den goda känslan av att känna sig välkommen tillbaka till sitt födelseland. Visst kan man åka tillbaka på egen hand och besöka barnhemmen, men just detta att barnen får träffa varandra när de är så spridda runt om i världen var fantastiskt. Med dagens sociala medier är det lätt att hålla kontakten med alla nya vänner. Organisationen i Thailand som ordnade allt detta gjorde ett fantastiskt jobb, tider hölls punktligt och ingenting lämnades åt slumpen. Det var bara att hänga med i programmet och njuta.

/Familjen Nordlander

%d bloggare gillar detta: