sanuk.nu

Återbesök i Thailand 2017


Återbesök på barnhemmet Kaen thong i Khon Kaen juli 2017
Vår dotter Ester som är 10 år fick vi för åtta år sedan på barnhemmet i Khon Kaen. 2017 hade vi bestämt oss för att göra ett återbesök. Jag skrev till barnhemmet i god tid att vi planerade ett besök, men de brukar ju inte svara så vi visste inte om det kommit fram. När vi bestämt vilka datum vi skulle vara i Khon Kaen så skickade vi ett brev till som vi för säkerhets skull fick hjälp att översätta till thai av en bekant. Vi skickade också med kopior på foton från när vi hämtade Ester. På bilderna fanns även en del personal med och vi skrev att vi hoppades att få träffa några av dem.
När vi hämtade Ester för åtta år sedan saknade vi att vi inte hade en egen tolk på barnhemmet. Socialarbetaren som kunde engelska hade inte tid att vara med och tolka hela tiden och barnskötarna pratade inte engelska. Så nu till återbesöket sökte vi efter en tolk på nätet. Den jag fick tag på var upptagen dessa dagar, men föreslog en annan person. Hon visade sig inte vara en professionell tolk, men kunde tillräckligt bra engelska för att det skulle fungera. Jag bad henne ringa barnhemmet i förväg och kolla om det fungerade den föreslagna dagen, och fråga vilken tid vi kunde komma. Dagen gick bra trots att det visade sig vara en nyinförd helgdag (den nya kungens födelsedag), och tiden spelade ingen roll. Vi bokade en minibuss med chaufför genom hotellet och bestämde med tolken att hon skulle komma till hotellet kl 9.30.
På morgonen var vi lite nervösa. Vi hade förberett oss med presenter och kopior på fotona om dessa inte skulle ha kommit fram med posten. Allt gick faktiskt jättebra! Vi blev väl mottagna på kontoret av en socialarbetare som visste att vi skulle komma. Hon hade fått fotona och kollat vilka i personalen som fanns kvar och vilka som jobbade denna dag. Chefen för barnhemmet hade gått i pension och socialarbetaren som hjälpte oss för åtta år sedan hade avancerat till en ny tjänst någon annanstans. Däremot fanns några av barnskötarna kvar.
Vi började en rundvandring på barnhemmet. Det består av flera friliggande byggnader och några nya hade tillkommit sen sist. Lekplatser och gångar hade fått tak som skydd mot sol och regn. Kontoret var flyttat till en ny byggnad. Först hade vi lite svårt att orientera oss och kände inte riktigt igen oss. Men när vi kom till huset där Ester hade bott så var det sig ganska likt även om en del byggts om där också. Tigrarna utanför och soffan där alla familjer fick träffa sina barn var borta! Personalen skrattade och sa att alla familjer som kom på besök frågade samma sak: var är tigrarna och soffan?

Så kom till slut Esters egen nanny. Först såg hon tveksam ut, men jämförde med fotona och bestämde sig för att det var hennes lilla flicka i alla fall. Hon kramade och klappade på Ester, som mest såg förvirrad ut. Nannyn gick också och hämtade foton som vi skickat för flera år sedan. Vad roligt att se att de kommit fram ända till nannyn – och att hon behållit dem! Hon berättade att hon haft en speciell relation till Ester och att hon väntat på att vi skulle komma på besök! Det kändes väldigt rörande och vi fick dåligt samvete för att vi väntat så länge, men var väldigt glada för att hon arbetade denna dag så att vi inte missade att möta henne.
Vi avslutade besöket på kontoret där vi överlämnade presenter till nannyn och socialarbetaren (fina tvålar och glas-skålar från svenska glasbruk) och nannyn fick även kopior på fotona och några nytagna foton i ett litet album. Vi hade även med oss leksaker till barnhemmet och gjorde en donation. Hela besöket kändes väldigt lyckat och omtumlande. Ester var mest förvånad över uppståndelsen kring henne, men tyckte det var roligt också. Storebror Paul som var fem år när vi fick Ester kände inte igen sig, men det berodde nog på att de bytt ut klätterställningen där han höll till mest förra gången.
Efter besöket på barnhemmet åkte vi med tolken och åt lunch och sedan besökte vi två tempel. Vi hade anlitat henne för hela dagen (för 2000 bath) och frågat innan om hon ville guida oss lite i staden på eftermiddagen. Det gjorde hon gärna och efter besöket på stadens mest kända tempel åkte vi en bit utanför staden till ett tempel som låg i en djungelliknande park med olika djur. Eftersom juli är regnperiod i Thailand så kom det ett riktigt tropiskt skyfall när vi var där, men det gör ju inte så mycket när det är väldigt varmt.
Tillbaka på hotellet tackade vi tolken och gav henne en liten present också. Sen kände vi oss rätt slut av intrycken och pustade ut vid poolen. Ett par dagar senare åkte vi till Bangkok för att besöka den fosterfamilj vår son Paul bodde i när vi hämtade honom för tolv år sedan. Det besöket gick också mycket bra, men det är en annan historia.
Kajsa och Janne

%d bloggare gillar detta: